Carin Götblad:
Jag ger mig aldrig!

Hon fick kicken från konditoriet på grund av en allt för rolig och yster skyltning. Hon har hånats för sin starka kärlek till råttor. Rikskända polismästaren Carin Götblad är född engagerad med brinnande vilja. Numera har hon också en stark röst. Så har det inte alltid varit.

Text Sarah Britz
Foto Mattias Bardå

En vit kränkt medelålders man. Så beskriver hon chefen som sa upp henne, möjligen på grund av hennes rättspatos och lite ovanliga sätt att jobba på.
– Han skyltade väldigt tråkigt, och stavade fel. Dessutom kunde jag inte lura folk när de skulle köpa kakor så jag frågade ”vet du hur de smakar”? Jag berättade vilka som var gamla och inte goda, säger Carin Götblad.

Självsvåldigt gjorde hon om skyltfönstret och fick sparken. Juridikstudenten, då utan tankar på att bli en banbrytande polischef, i dag med målet att fortsätta inom polisen tills hon är 70. Trots att hon valt en organisation som inte alltid förstått henne. 
– Jag behövs, helt enkelt.

Det är en solig dag i ett Stockholm där asfalten luktar vår. I en tid då löpsedlarna är identiska, dag efter dag. ”Så vet du om du har den okända sjukdomen” har bytts ut mot rubriker om barn som mördar, unga lejda lakejer som borde spela tv-spel istället för att avrätta människor. En ny värld som gjort tonårspojkar till kanonmat i gängkrig som kryper svenssonliven allt närmre.