Den 22 augusti 2024 går en 15-årig pojke som vi kan kalla Amir in på en polisstation. I förhör med polisen berättar han att han har tagit ett uppdrag att utföra ett mord, men att han nu har ångrat sig. Efter att ha lämnat ifrån sig mobiltelefonen får han gå därifrån.

Medan Amir tillbringar sina dagar i skolan går polisen igenom mobilen. Den 2 september skriver en polis ett pm där chattarna mellan Amir och ett för polisen välkänt alias kopieras in. Det tillhör en man som är knuten till ett kriminellt nätverk och har varit inblandad i flera rekryteringar av unga till morduppdrag. För att minska risken att den som rekryteras ångrar sig brukar anstiftaren be om en bild på pass eller id-kort. När Amir får frågan i chatten skriver han att han inte har ett pass. Anstiftaren svarar:

Bror namn efternamn Adress familjemedlemmar

Amir skriver sin pappas namn och adress.

Det outtalade hotet är inte tomt. Ett par veckor tidigare sköts en 55-årig man till döds. Orsaken: hans son hade misslyckats med att döda på beställning.

Trots att polisen måste vara medveten om hotbilden gör varken de eller socialtjänsten någonting för att skydda Amir och hans familj. När Amir loggar in på en skoldator blir han åter kontaktad av mannen bakom aliaset. Nu sker allting snabbt. Tre dagar efter att polisen skriver sitt pm hämtas Amir av en ung kvinna som kör honom till en annan stad. Den följande veckan flyttas han runt mellan olika lägenheter och förses med två mobiltelefoner och två pistoler. Han står nu under ständig kontroll av gänget, och eftersom polisen har hans telefon kan han inte ringa någon utan att riskera att avslöja sig.

Till slut får han veta var uppdraget ska genomföras. Tre personer ska dödas. Amir får hjälp att ladda vapnen och tar en taxi till platsen. Han beordras att leta efter måltavlorna men irrar omkring i ett försök att komma undan. I ett textmeddelande till uppdragsgivaren skriver han att han bara är 15 år och rädd. Han säger också att han inte vill.

Till slut väcker hans beteende misstänksamhet och ett par killar närmar sig.

 De senaste åren har allt fler unga visat sig villiga att utföra mord och andra våldsbrott på uppdrag av kriminella gäng. Uppdragen läggs ut i chattgrupper som kan ha tiotusentals medlemmar. Belöningen för ett mord kan uppgå till hundratusentals kronor, och barnen blir allt yngre. Flera har varit så unga som elva år. 

Det finns också andra vägar till morduppdragen; en gammal klasskompis som hör av sig, en narkotikaskuld som ska regleras, en fråga från en kille på samma hvb-hem. Tillgången på barn som är redo att döda beskrivs som stor och de har jämförts med barnsoldater. Många ser också ut att bete sig som lydiga soldater. 

Men alla vill inte. Vissa tackar ja till ett uppdrag utan att veta vad det går ut på, när de ångrar sig blir de hotade. Andra blir hotade redan när första kontakten tas. Vilket skydd kan barnen som inte vill döda få av samhället? Hur ser rättsapparaten på de handlingar som de, under mer eller mindre uttalade hot, har -hunnit genomföra? 

Lisa dos Santos är åklagare och författare till två böcker om gängvåldet. När Faktum når henne har hon precis kommit tillbaka efter ett års tjänstledighet. Genom samtal med kollegor har hon uppdaterat sig om läget. 
– Det har tidigare funnits en god tillgång på ungdomar som tar på sig uppdrag, men det verkar ha skett en förändring. Många har åkt fast och det har blivit konsekvenser så nu behöver de unga i högre utsträckning pressas att ta uppdragen. 

Att gängen har uppmärksammat risken att barnet ångrar sig framkommer i en förundersökning om ett morduppdrag i Stockholm juni 2024. Efter att ha bett barnet att skicka en bild på sitt pass skriver uppdragsgivarna:
de ba för får säkerhet vi knr inte dig och vi har haft problem med att folk har rymt ifrån tryckishen

Tryckish är slang för den lägenhet där gänget placerar barnet i väntan på att uppdraget ska utföras.