De senaste årens stigande matpriser har grävt stora hål i konsumenternas plånböcker. Och skapat rubriker med ord som ”chockhöjning” och ”skräcksiffror”. Missnöjet mot de stora livsmedelskedjorna har varit stort. Så stort att Icahandlare har varnats för angrepp mot butiker och personal. 

Kedjornas vill förklara de stigande priserna med faktorer utanför deras kontroll, som kriget i Ukraina, klimatförändringar och valutornas skiftande värde. 
Men det klargör inte varför priserna har stigit mer i Sverige än i våra grannländer. Det här var något som fick finansminister Elisabeth Svantesson att kalla till sig matjättarna. 
”Jag har svårt att förstå hur en svensk matkasse kan ha blivit så mycket dyrare, stigit så mycket mer i pris, än i våra grannländer. Det vill jag gärna att de förklarar för mig”, sa finansministern till medierna. 

För att få svar på frågan varför priserna kunde stiga så kraftigt i Sverige kunde finansministern ha gått till en av de egna myndigheterna, Konkurrensverket, som de senaste 20 åren har publicerat rapport efter rapport med svar på just den frågan. Den första, som kom 2001, hade rubriken Kan kommunerna pressa matpriserna? Frågan besvarades med ett rungande ja: Kommunernas planmonopol hindrade etableringen av lågprisbutiker och drev därmed upp matpriserna. 

Bara fyra år tidigare hade Sverige avslutat vad som kan kallas ett fem år långt experiment där kommunerna tvingades hålla tassarna borta. Det var dåvarande regeringen Bildt som 1992 ville minska kommunernas möjlighet att påverka och på så sätt öka konkurrensen. När socialdemokraterna återtog makten avslutade de experimentet och efter en kort period med sjunkande matpriser vände kurvan åter uppåt.

Efter sin första rapport fortsatte Konkurrensverket att med ett par års mellanrum lyfta upp kommunernas roll som bromskloss för etableringen av lågprisbutiker. Men det hjälpte inte, i dag sticker Sverige ut med sina få, stora aktörer som dominerar marknaden. Samtidigt som en miljon svenskar bor i en kommun som saknar lågprisbutik. Lågpriskedjorna har endast 20 procent av den totala marknaden. I Danmark, Belgien och Tyskland har de en marknadsandel på omkring 40 procent. I Österrike är lågpriskonceptens marknadsandel omkring 28 procent, medan Norge sticker ut åt andra hållet. Där har lågprisbutikerna en marknadsandel på 68 procent. När de norska livsmedelspriserna började stiga bestämde sig en av kedjorna, Kiwi, att frysa priserna vilket tvingade de andra att sänka igen.